Alltså jag tror, det känns som att han tar det med ro.
Först gick det hyffsat lätt och sen en gång slängde han sig och stack iväg. och sen när jag fick tag i honom och gick mot transporten igen så gick han bara på och rakt in. Så det var som att han typ okej nu har jag tjafsat klart. Som han har gjort med allt. Han är liksom inte rädd för nått utan han bestämmer sig typ för att inte göra som jag vill bara för att. Och sen när det är klart så är det som att det aldrig var något problem.
Vi får väl se! På tisdag är det dags igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar