På riktigt Jakob?!

Uppfödaren berättade förut att när Jakob var liten så rullade han ur hagen ner i ett dike. Allt gick bra, uppenbarligen. 

Jakob håller i trenden, att sätta mitt hjärta i halsgropen.

Han har ju lyckats fastna med halsen under gimskaftet och låst fast nacken. Han slet sönder grimman, som tur var. Allt gick bra och han var som vanligt efter det. 

Sen lyckades han ju fasta med huvudet "under" bommen i transporten när vi åkte till löshoppningen. Mamma tog loss honom och han såg ut att bli förvånad över hur mycket skönare det var att stå med huvudet på rätt sätt i transporten. (Har nu löst det problemet så nu kan jan inte hamna med huvudet så mer)

Idag har han gjort det igen!

Han står i en Box där han har fått lite morötter och gott medans jag går och slänger hans bajs. När jag kommer in i stallet igen och ska hänga upp spaden hör jag att han lägger sig ner. (Suck, jag som precis borstat honom) och mer hinner jag inte tänka för då har han rullat runt och fastnat med baken i ena boxhörnet. Ja.....

Han gjorde två helhjärtade försök att ta sig loss.. Sen gav han totalupp! Asså haha. Nu i efterhand kan jag ju skratta år det men fan.... Han suckade och la huvudet i torven och typ bah nää nu får ni skruva bort väggarna för här kommer jag inte ifrån.

TUR, att mamma var i stallet och även en annan tjej! 

Vi tog longerlinan och slängde runt benen och vände runt honom. Livsfarlig att vi tre står i en liten Box med en häst, men man tänker ju inte ett dugg på sitt eget liv när det händer ens djur något. 

Vi lyckades vända honom och han reser sig snabbt som blixten. Jag som stog vid baken fick en liten kick på låret bara. Jakob trampade däremot sönder mammas ena fot. Den andra medhjälparen klarade sig helt! Tur det..

Jakob verkade inte tänka mer på det efter att han tagit sig upp iaf... 

Men nu får han ge sig! 

Ska han få vara lösdrifthäst hela livet?!